Under de senaste åren har socialt entreprenörskap blivit allt populärare. Detta nya tillvägagångssätt kombinerar traditionell affärsverksamhet med nödvändigheten att ta itu med världens mest brådskande problem.
Dessa entreprenörer försöker ta itu med stora globala behov som regeringar och företag inte kan tillgodose på egen hand. Dessa projekt kräver ofta en längre tidsram för att se resultat.
Det är ett sätt att göra skillnad
Många sociala entreprenörer har en stark önskan att påverka. De fokuserar ofta på att tillgodose behov som myndigheter och ideella organisationer för närvarande inte uppfyller. Dessa kallas för transformativa sociala entreprenörer. De startar vanligtvis som en ideell organisation och arbetar med befintliga regler och förordningar.
Globala sociala entreprenörer vill förändra samhället och tillgodose ett globalt behov. De använder smarta affärsmetoder för att göra skillnad. Warby Parker använder till exempel en köp en, ge en-modell för att tillhandahålla prisvärda glasögon till låginkomsttagare.
Ett annat bra exempel är Muhammad Yunus, grundare av Grameen Bank och mikrokrediternas fader. Han såg att fattiga bangladeshier var fångade i en stabil men olycklig jämvikt: de kunde antingen låna pengar till orimliga räntor från lokala penningutlånare eller gå under av hunger och tiggeri på gatorna. Yunus skapade en ny lösning genom att ge små lån till människor på landsbygden. På så sätt kunde de få sina företag att växa och försörja sina familjer.
Det är ett sätt att tjäna pengar
Många av de mest populära affärsidéerna kommer från ett behov av att lösa ett problem. Detsamma kan sägas om socialt entreprenörskap, som ofta spirar ur en önskan att hjälpa människor eller samhällen i nöd. En social entreprenör upptäckte till exempel att arbetare i Mexiko ofta hade svårt att sköta sina jobb eftersom de inte hade råd med grundläggande läsglasögon. Därför grundade han VisionSpringExternal link: open_in_new för att erbjuda denna viktiga tjänst till dessa samhällen.
Precis som alla andra företag måste sociala entreprenörer tjäna pengar för att kunna betala sina anställda och få företaget att växa. Men de använder också en del av vinsten till att skapa positiva förändringar i världen. Det är därför socialt entreprenörskap växer i popularitet.
Det är ett sätt att bygga upp ett företag
Sociala entreprenörer är en ny typ av företagare. De satsar sina pengar och tar risker för att bygga upp företag som har potential att förändra världen. Men det krävs mer än bara passion för att lyckas med socialt entreprenörskap. Det krävs också hårt arbete, ett långsiktigt engagemang och ett förändrat tankesätt.
Många sociala entreprenörer fokuserar på en specifik målgrupp som de vill hjälpa. Muhammad Yunus (mikrokreditens fader) såg till exempel att fattiga bangladeshier inte hade tillgång till krediter och hade begränsade möjligheter att låna pengar, förutom från lokala penningutlånare eller genom att tigga på gatan.
Andra sociala entreprenörer lyckas genom att få en befintlig process att fungera bättre. På platser där sjukvårdspersonal är knapp eller överbelastad förser till exempel Medic Mobile hälsovårdsarbetare med ovärderliga appar som hjälper dem att göra allt från att spåra läkemedelslager till att registrera nya graviditeter.
Det är ett sätt att skapa jobb
Många sociala entreprenörer startar sina företag med målet att skapa jobb och hjälpa de mindre lyckligt lottade. Genom att få in människor på arbetsmarknaden bidrar de till att minska fattigdomen och öka den ekonomiska tillväxten i sina samhällen.
Denna typ av socialt entreprenörskap innebär vanligtvis att man hittar ett lokalt isolerat problem och tillämpar entreprenörslösningar på det. Några exempel är Goodwill Industries, som utbildar människor att arbeta med donerade varor, och Medic Mobile, som förser hälso- och sjukvårdspersonal med värdefulla verktyg i sina smartphones.
Vissa forskare har funnit att socialt entreprenörskap har en direkt effekt på hållbar ekonomisk tillväxt och värdeskapande. Ett exempel är Victoria Hale, som skapade ett läkemedelsföretag för att utveckla och distribuera läkemedel som skulle bota infektionssjukdomar i utvecklingsländer. Hon var frustrerad över att stora läkemedelsföretag bara var intresserade av att generera vinster genom att sälja sina produkter till välbärgade befolkningar som huvudsakligen bodde i utvecklade länder. Det innebar att många potentiellt livräddande behandlingar inte utvecklades.